Nya ”Ocarina of Time” är en dröm som blivit sann

Det är svårt att hitta en speljournalist som originalversionen av ”Legend of Zelda: Ocarina of Time” från 1998 inte har satt djupa spår i. Därför inleds de flesta av recensionerna med en brasklapp om att undertecknad helt enkelt inte kommer att kunna utvärdera nyversionen, som kom ut i veckan, utan ett litet nostalgiskt skimmer i ögat.

Men det är ändå helt klart ett spel som kan stå på egna ben, tycker recensenterna. De som fått chansen att spela det nya spelet vittnar om ett genomtänkt, melankoliskt, visuellt enastående äventyr.

Motvilligt medger Polygons Giovanni Colantonio att de nya filmsekvenserna saktar ner tempot lite i början, och att spelet håller dig lite väl hårt i handen när det kommer till att lära dig kontrollerna. Kyle Hilliard skriver i Game Informer att om han nu måste ta upp ett problem, är det att allt ser nytt ut, men att det inte känns särskilt nytt.

Men det är småpotatis i jämförelse med lovorden. Logan Plant skriver i IGN att han spelade i 30 timmar, och när han kom till eftertexterna började han omedelbart om igen.

The Guardians Keza MacDonald kallar spelet för ”en dröm som blivit sann”. Jämfört med originalet känns världen mer levande, rolig och färgsprakande, tycker hon. Samtidigt behåller spelet sin subtila melankoli. Tragedin finns kvar. Spelet handlar fortfarande om hur sorgligt, hur oundvikligt det är att tiden har sin gång.

Oavsett vad man tycker om de nya kontrollerna eller bildhastigheten, skriver Giovanni Colantonio, är det väsentliga ändå att ”Legend of Zelda: Ocarina of Time” fortfarande känns som att komma hem.

Snittbetyget baseras på tre av sex recensioner eftersom alla inte sätter betyg.

Varje helg tipsar Omni-redaktionen om de mest aktuella filmerna, tv-serierna, musiken, böckerna och mycket mer från hela världen. Genre kan variera från vecka till vecka.

Recensionssvepen är en del av Omnis helgsatsning med rekommendationer på läsvärda, aktuella och intressanta recensioner och intervjuer som publiceras varje helg.