Biden: ”BoJo” spär på spänningarna i Nordirland

Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen, även känt som brexit, inleddes formellt genom den brittiska regeringens begäran om utträde den 29 mars 2017 och verkställdes klockan 00:00 CET natten mellan den 31 januari och 1 februari 2020. Ursprungligen skulle brexit ha ägt rum den 29 mars 2019, men utträdet sköts upp upprepade gånger på grund av förseningar i ratificeringsprocessen av avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.Det brittiska utträdet ur Europeiska unionen var en konsekvens av att en majoritet av de (röstande) brittiska väljarna röstade nej till fortsatt brittiskt EU-medlemskap i folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU den 23 juni 2016. Själva utträdet baserades på artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen som ger varje medlemsstat rätt att begära utträde, vilket enligt artikeln äger rum två år senare genom att alla EU:s fördrag upphör att gälla för det landet ("avtalslös brexit"), alternativt vid en tidpunkt och på ett sätt som överenskoms i ett avtal mellan EU och det aktuella landet. Om Storbritannien skulle vilja återansluta sig ska denna begäran om medlemskap hanteras såsom för länder som inte varit medlemmar, vilket alla EU-länder måste godkänna, och gamla undantag och förmåner gäller inte såvida inte EU går med på dem. Ett avtal har förhandlats fram mellan EU och Storbritanniens som anger en övergångsperiod, då frihandel, fri rörlighet för personer och de flesta andra EU-regler med en del undantag fortsatte att gälla Storbritannien, trots att de inte var medlem längre. Denna övergångsperiod upphörde midnatt mellan 31 december 2020 och 1 januari 2021. Ett mer permanent handelsavtal slöts några dagar innan det.