Tre scenarier om statsministerposten – det kan hända efter valet

Efter att vallokalerna stängt startar den preliminära rösträkningen och Valmyndigheten brukar ofta kunna ge ett preliminärt resultat sent på söndagskvällen. Länsstyrelserna börjar sedan den slutgiltiga rösträkningen på måndagen och fördelar mandaten och räknar personrösterna. Rösträknarna prioriterar riksdagsvalet och brukar ha det resultatet klart efter ungefär en vecka. Ett fullständigt valresultat till kommunfullmäktige och regionfullmäktige brukar vara klart efter cirka tio dagar.

Men sedan börjar det på riktigt: regeringsbildningen.

Många minns 2018 och den längsta regeringsbildningen i Sveriges politiska historia. 134 dagar av talmansrundor, kaffedrickande, kakätande och januariavtal. Även den här gången kan det bli jämnt och då kan det bli så här:

Statsminister Ulf Kristersson (M) kan utifrån det preliminära valresultatet välja att sitta kvar, om han bedömer att han fortfarande kan tolereras av riksdagen. Riksdagen samlas den 28 september och utser talmannen och de tre vice talmännen. Riksdagen ska sedan samlas igen och rösta för eller emot statsministern. Tidigaste datumet för själva statsministeromröstningen kan alltså bli den 29 september. Omröstningen måste göras inom två veckor från det första sammanträdet.

Eftersom Sverige har så kallad negativ parlamentarism kan statsministern bli godkänd även om fler röstar nej än ja. Det är nämligen bara nej-rösterna som räknas och de måste vara minst 175 stycken för att Ulf Kristersson ska få fortsätta som statsminister.

Det är här den gula knappen i riksdagen kan komma att spela roll.

Även om 174 röstar nej och bara färre röstar ja så kan ledamöterna trycka på den gula knappen som ungefär blir att man röstar blankt. I praktiken innebär det att man inte direkt är för, men kan leva med resultatet.

Klarar Kristersson omröstningen sitter han kvar och det hela brukar då gå rätt odramatiskt till. Han läser upp regeringsförklaringen i riksdagen och meddelar vilka som blir hans nya regerings ministrar.

Om det preliminära valresultatet redan på valkvällen ser kritiskt ut för den sittande statsministern så kan han välja att avgå.

Senast var det Fredrik Reinfeldt som redan på valnatten 2014 meddelade att han avgick som statsminister och partiledare för Moderaterna. Men både valen 2018 och 2022 satt Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S) kvar över själva valkvällen och avgick först senare. I fallet med Löfven så röstades han ner i en förtroendeomröstning några veckor senare och Magdalena Andersson avgick som statsminister först onsdagen efter det jämna valet 2022 – när de sista rösterna räknats.

2018 var, som redan nämnt, en historisk regeringsbildning där talmannen verkligen fick skina. Så skulle det kunna bli även i det här scenariet. Talmannen skulle i det här läget behöva hålla samtal med alla partiledarna och måste sedan föreslå en statsministerkandidat.

Om riksdagen väljer en ny talman kan den personen ta över hela processen och lägga fram ett förslag om den nya statsministern för riksdagen som sedan måste rösta ja eller nej. Om färre än hälften av ledamöterna röstar nej så godkänns den nya statsministern.

Annars börjar nästa talmansrunda och talmannen får sedan lägga fram en ny kandidat. Detta får hen alltså max göra fyra gånger, annars måste ett extraval hållas inom tre månader.

Det innebär inte att Sverige inte har någon regering under den här perioden. Ministrarna lämnar inte Rosenbad utan den tidigare regeringen blir en övergångsregering som formellt fortsätter att styra landet. En övergångsregering får framförallt hantera löpande och mer brådskande frågor men den brukar inte ta några egna nya politiska initiativ.

Det skulle kunna vara så att statsministern efter valet ändå tänker att han kommer att tolereras i riksdagen och väljer att sitta kvar, men att riksdagen sedan röstar bort honom.

Om minst 175 ledamöter röstar nej i den obligatoriska statsministeromröstningen ska talmannen entlediga honom. Därefter börjar samma process med talmansrundor som om Kristersson själv hade valt att avgå. Och den gamla regeringen blir förstås övergångsregering.

Det behöver inte innebära att Kristersson inte kan få uppdraget igen. Den som först blir avsatt kan ändå bli den som senare bildar regering.

Så blev det efter valet 2018 när Stefan Löfven röstades bort. Han fick ju åter uppdraget att bilda regering och blev till sist statsminister i januari 2019 eftersom tillräckligt många ledamöter kunde tolerera honom.