Bevaka
Stadsplanering

Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Vertikala växthus kan förse våra städer med mat

I och med urbaniseringen så kommer det i framtiden att bli svårt att förse världens städer med mat. Runt fyra procent av jordens yta är odlingsbar, men används redan idag för att producera 93 procent av all mat. En potentiell lösning på problemet skulle kunna vara växthöghus mitt i städerna, skriver The Guardian i en längre artikel om saken.

Att odla på höjden kan tiodubbla antalet grödor som man kan få fram på den markyta som ett växthöghus tar i anspråk. Dessutom innebär ett centralt läge att man inte behöver transportera grödorna särskilt långt, något som gör processen med att tillhandahålla mat i städerna både billig och miljövänlig. Det svensk-amerikanska innovationsföretaget Plantagon jobbade tidigare med just det här konceptet, och ett första svenskt växthöghus planerades i Linköping innan bolaget gick i konkurs 2019. Men på andra håll i världen – bland annat i Singapore, München, London och Chicago testas växthöghus redan för fullt.

En annan variant på samma tema är att odla i underjordiska växthus, men det kräver stora mängder elektricitet för belysningen, vilket än så länge har gjort att konceptet inte fått samma genomslag.

Den Londonbaserade arkitekten och författaren Carolyn Steel menar att det framför allt är grönsaker snarare än spannmålsprodukter som tjänar på att närodlas i anläggningar i städerna. Detta då grönsaker är ungefär 200 gånger så värdefulla per kilo som spannmål.

– Varför odla spannmål i staden när den kan odlas tre mil bort och sedan ligga i en butik i tre år. Butiker som säljer spannmålsprodukter är ju en av grundanledningarna till att städer ens finns, konstaterar hon i The Guardian.

2 maj
Små kompakta singlehushåll – något vi får se mer av i framtiden Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Små bostäder med extra allt – singelhushållen ökar

Att bo ensam är långt ifrån ovanligt här i Sverige. Faktum är att vi sticker ut rejält om man jämför med resten av världen. Med 38 procent ensamboende så har vi den klart största andelen ensamhushåll i Europa.

Ensamboende är betydligt vanligare i jämställda länder med starka välfärdssystem, konstaterar Eric Klinenberg, som är professor i sociologi vid New York University i en intervju med tidskriften Forskning & Framsteg. Han tror också att det här är något vi lär få se mer av i framtidens städer.

Urbaniseringen eldar på fenomenet, och i en stor stad är det dessutom smidigt att hitta både andra ensamboende och singlar att umgås med, menar Klinenberg.

Även i USA har man sett en radikal ökning av antalet ensamhushåll, skriver tankesmedjan Movium i en artikel om saken. 1950 levde bara nio procent av amerikanerna i ensamhushåll. 2011 hade den siffran ökat till 28 procent.

Att ensamboende ökar i städerna speglar ett skifte i värderingar, skriver sajten Propmodo. Det handlar framför allt om att unga karriärsfokuserade människor väljer att satsa på sina jobb och ett socialt liv utanför hemmet snarare än på en klassisk kärnfamilj. Och det påverkar i sin tur bostadsproduktionen. Konceptet med små så kallade ”mikrolägenheter” är på uppgång, skriver Propmodo.

Centrala lägen, tillgång till bra uppkoppling och bekvämligheter som gym och kontorsplatser i bostadshuset är andra aspekter som väger tungt i valet av bostad, och förutspås därför bli egenskaper vi får se mer av när det gäller bostäder i framtidens storstäder, enligt en artikel i Forbes. Ensamhushållen ”är villiga att offra yta till förmån för den här typen av egenskaper, speciellt om husen även erbjuder utrymmen där man kan arbeta och umgås tillsammans”, skriver Forbes.

30 apr
Moskva är en av framtidens ”toppstäder” enligt konsultfirman AT Kearney.  Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Här är städerna som är viktigast i världen 2035

I diskussionen om framtidens städer talar man ofta om befolkningsmängden, men inte lika ofta om vilka städer som kommer att ha störst inflytande när det gäller ekonomi och innovation, eller när det handlar om att erbjuda invånarna ett bra liv.

Business Insider uppmärksammar att den Chicagobaserade konsultfirman AT Kearney har tittat på alla de här delarna, och med utgångspunkt från det tagit fram en lista på de städer som man anser kommer att vara morgondagens ”toppstäder”. Stockholm placerar sig på en niondeplats (klart högst av de nordiska huvudstäderna) och på första plats hamnar San Francisco, som följs av New York och Paris. AT Kearny skriver att innovationsnivån i den amerikanska ”techhuvudstaden” innebär att man sannolikt kommer att trona högst på listan under många år.

Visual Capitalist skriver om en undersökning som Oxford Economics låtit genomföra, där man tittat på vilka städer som kommer att vara ”de viktigaste i världen” år 2035, både när det handlar om ekonomins storlek och den förväntade tillväxten.

När det gäller den förstnämnda parametern så placerar sig New York i topp före Tokyo, Los Angeles, London, Shanghai, Peking, Paris, Chicago, Guangzhou och Shenzhen.

När det gäller tillväxten ser det annorlunda ut. Där hamnar indiska Bangalore högst med en förväntad årlig tillväxt på 8,5 procent. Dhaka kommer på andraplats och följs av Bombay, Delhi, Shenzhen, Jakarta, Manilla, Tianjin, Shanghai och Chongqing.

Visual Capitalist påpekar att mycket fortfarande kan komma att förändras när det gäller de variabler som ligger till grund för prognosen.

29 apr
Vincent Callebaut ligger bakom många spännande idéer på området.  Vincent Callebaut Architectures (pressbild)
Passion: Framtidens städer

Ekoarkitektur – hållbar idé eller knasig vision?

Enstaka byggnader som ser ut som hybrider av växthus och bostadshus har redan dykt upp på olika håll i världen, bland annat i Singapore och Taipei. Men företeelsen – som kan sorteras in under begreppet ekoarkitektur – har framför allt manifesterats i form av futuristiska bilder signerade arkitektbyråer, som gärna puffar för konceptet när man skissar på framtidens bostäder. Men vad är det här för typ av byggnader, egentligen?

Det rör sig om byggnader som dels är byggda i material som kräver mindre energi att ta fram än betong och stål, som ofta har solceller och vindkraftverk på taken och som inte sällan är klädda i gröna växter som slingrar sig runt balkongerna.

Nätmagasinet Omvärlden skriver i en artikel att de mest visionära och futuristiska utkasten på det här området fortfarande befinner sig på ritbordsstadiet. Inte minst den belgiske arkitekten Vincent Callebaut har gjort sig känd för skisser på tornliknande byggnader som till exempel har alger inneslutna i glas som omvandlar solenergi till biobränsle.

Callebaut har även föreslagit ett 32-våningshus i den filippinska metropolen Cebu under projektnamnet ”Rainbow Tree”, skriver sajten Designboom. Huset, som är byggt i timmer, har balkonger designade för olika former av odling och generar inte några växthusgaser.

Inhabitat skriver att huset dessutom kommer att hysa en ekologiskt hållbar fiskodling samt en fruktodling, som tillsammans ska kunna generera två kilo mat i veckan till varje hushåll i huset. Byggnaden kommer utöver bostäder även att bestå av kontorslokaler.

Svenska arkitekter, stadsplanerare och andra experter är en aning skeptiska till att liknande projekt kan bli aktuella i Sverige.

– Människor vill inte bo i träd eller på öar som flyter omkring hur som helst, säger Elin Andersdotter Fabre, projektledare för tankesmedjan Global Utmanings program för hållbara städer till Omvärlden.

Hon tror att vi lever ungefär så som vi vill idag, och menar att framtiden snarare kommer att kännetecknas av städer utan bilberoende.

Hon får medhåll av Torleif Falk som är stadsarkitekt i Stockholm, som tror mer på lågenergihus och att digitaliseringen kommer att medföra de största förändringarna när det gäller miljövänliga hus.

29 apr
Tät och blandad innerstadsmiljö i Berlin.  Shutterstock
Passion: Framtidens städer

Framtidens förort är tätare och mer som innerstaden

Den tidigare idén om förorten som en separat enklav vars enda koppling till innerstadslivet utgörs av kollektivtrafiken, är på väg bort. Det hävdar tidskriften Quartz i en längre artikelserie på temat, där man tittat på hur man bygger ut de snabbast växande storstäderna i världen.

En av de trender man beskriver kallas ”placemaking” och går i korthet ut på att möta invånarnas behov ur ett kvartersperspektiv med ett fokus på levande gemensamma samlingsplatser. Man tänker mer klassisk innerstad och mindre funktionsseparerad förort.

”De flesta människor lever sina liv i kvartersskala, och inte i en megastadsskala. En policy som införs i stadskärnan har ofta ingen effekt på den som lever i utkanten” skriver Quartz.

Täta och blandade miljöer med både bostäder, kommersiell verksamhet och tydliga samband mellan stadsdelarna har redan börjat göra comeback, då det har visat sig att de flesta människor trivs bäst i städer med gatumönster av rutnätskaraktär och tydligt definierade samlingsplatser som torg och parker. Även den australiska sajten The Urban Developer skriver i en artikel att mindre kvarter och förtätning präglar morgondagens stadsplanering och att idén om utglesning med förorter hör det förra århundradet till.

Wired konstaterar att städer tidigare växte sig stora av en ren slump och att planeringen därför ofta har präglats av ett ad hoc-tänkande. I dag har vi bättre möjligheter att detaljstyra stadsutvecklingen. Det här gör att arkitekter och stadsplanerare kan skapa städer som är roligare, vackrare och mer miljövänliga. The Urban Developer konstaterar att man tack vare digitaliseringen och uppkopplade objekt kan göra städerna mer effektiva och tillgängliga för invånarna när det handlar om till exempel kollektivtrafik, vård och tillgång till allmänna platser.

En framtid med tätare stadsmiljö där man helst aldrig ska behöva lämna kvarteret är framtidens melodi, skriver Quartz.

22 apr